Genom olika aspekter ser man dina defekter.
Jag har gråtit och jag har skrattat.
Jag har hatat och jag har saknat.
Allt detta.
Bara över dig.
Det blir inget mer nu.
Älskar livet. Hatar livet. Vem fan bryr sig?
Springer runt i trasiga kläder och försöker få ordning på livet. En sista chans innan allt är över. De finaste vännerna finns här och snart lämnar de dessa gator. Skrattar, gråter, älskar och hatar. Vad mer ska man göra när tiden rinner ut?
The only heaven I'll be sent to is when I'm alone with you
Blir gladare för varje dag. Blir mer stressad för varje dag. Blir mer pank för varje dag. Blir mer mig själv för varje dag. Trots att bilden visar motsatsen är jag lyckligare än någonsin.
Vad blev det här?
Som vanligt kommer jag börja detta inlägg med att skriva om något jag verkligen vill. Sen kommer det dock sluta i att jag skriver om det tills det står "Hej, det här gjorde jag idag. Just ja jag lever, hejdå."
Men inte idag, idag ska jag publicera det jag skriver.
Jag är så sjukt less på mänskligheten, ärligt taltat. Har alla väldigt konstiga tankar och intressen eller är det bara jag som bara blev till vid helt fel tid och på helt fel ställe. Jag passar inte in någonstans, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra. Jag är den där bortfallna spetsen på en pusselbit. Helt värdelös för helheten.
Mina vänner förstår jag ärligt talat mig inte på mycket av vad dom pratar om. Dom är underbara och jag bryr mig om dom det är inte det jag säger. Men jag hamnar efter när dom går vidare då jag inte vet hur man tar det steget.
Så sjukt less på människor som förändras och ljuger. Antagligen för att jag inte förändras. Kanske för att jag är kvar på samma ställe som när jag föddes. Jag ljuger också, nästan jämnt. Jag ljuger för mig själv, jag ljuger om mig själv. Jag orkar inte försöka hänga med så gått det går längre bara för att vara den där hela pusselbiten som gör allt värre om den saknas. Jag är annorlunda, det är jag. Det är den jag är och den ska jag vara.
Saken är bara den att jag inte vet vem jag är och imorgon kommer allt vara en stor fet lögn åter igen, yeeey!
Skriker efter sömn
På riktigt alltså.
Hjärnan vägrar stänga ner men jag orkar inte hålla mina ögonlock öppna heller. Allt snurrar och tiden står stilla. Vart ska jag ta vägen nu? Vart jag mig än vänder så är det svart. Jag går och går men kommer ingenstans. Vill inte. Precis som ett litet barn säger jag jag vill inte.
Sova, jag kan väl iaf få sova? Är det för mycket begärt?
Hemsk
Smärta. Osynlig. Saknad. Ignorans. Socialisering. Sanning. Lögn. Längtan. Krossad. Barnslig. SMÄRTA.
När hjärtat blöder men hoppet glöder
Det är bara det att jag klarar mig när du är borta. Allt funkar. Jag tänker inte på det. Men när du kommer tillbaka så brister det varje gång. Jag klarar inte av att svika. Jag klarar inte av att se och veta hur jag får dig att känna.
Så snälla kom inte hem. Jag älskar dig ♥
Who the fuck are you?
"Vem är du!? Tror du du kan komma här och bestämma allting? För så äre fan inte! Lägg ner och slut upp och döda mig!"
"Är du 2 personer? Sluta vara nån du inte är. Eller haru förändrats nå så djävulskt? Sluta säga att jag ska göra saker som du egentligen inte ens bryr dig om. Vad har hänt med dig? Vem haru blivit?"
Fuck detalj minne säger jag bara!
För det är alltid nåt man inte vill minnas..
-
"Hjälp! Hallå? Är det någon där? Släpp ut mig! Mörkret blir trängre. Väggarna närmar sig. Jag skriker."
När jag behövde dig som mest av alla gånger fanns du inte där.
Tårar, osynliga tårar.
Trodde jag kommit tillbaka till nuet men jag vet inte vart jag är. Kan inte tänka och jag har 2 prov jag måste göra men det går inte. Tårar rinner utan anledning. Eller dom har väl en anledning men jag vet inte vad den är. Vet inte vad jag skriver men det skiter jag i.
"En vattendroppe trillar ner från min kind. En till och en till. Det är som om jag skapat regnet. Jag är tom. Alldelles tom. Jag kryper ner i sängen. Gömmer mig, gömmer mig från det mörka svarta som jag inte förstår mig på. Jag kramar Nalle och önskar att allt ska bli bra. Tänk om det aldrig bli bra, tänk om det aldrig varit bra. Tänk om det är bra, att det är såhär det ska va. Alla kanske känner så? Men jag har trots allt aldrig varit som alla andra."
"En vattendroppe trillar ner från min kind. En till och en till. Det är som om jag skapat regnet. Jag är tom. Alldelles tom. Jag kryper ner i sängen. Gömmer mig, gömmer mig från det mörka svarta som jag inte förstår mig på. Jag kramar Nalle och önskar att allt ska bli bra. Tänk om det aldrig bli bra, tänk om det aldrig varit bra. Tänk om det är bra, att det är såhär det ska va. Alla kanske känner så? Men jag har trots allt aldrig varit som alla andra."