Levande död har jag haltat omkring denna måndag. En ilande smärta som sprider sig ut genom benet när den lilla tyngd jag har tippar över på vänster sida. Hyperventilerande stapplade jag med en vän vid min sida till ett trångt rum för att ta en spruta som fortfarande svider.
Som morfinet som gavs till mig i sommras lugnade kyrkans unga ner mig ännu en gång. Lägger mig för att falla in i tankspridda och förhoppningsvis vägvisande drömmar.