När jag var 5 år fick jag ett nallepannband.
Vaknade till ett deprimerande väder, men dimman flög förbi och lämnade kvar glädjen i mig. Drog mig till en skoldag med suckande över äcklig lunch, beundran över duktiga klasskamrater och ett leende på läpparna.
Efter att ha legat hemma i soffan och läst gjorde min hjärna ett beslut. Springa? Springa! Åh nej.. Utan kondis, friska kroppsdelar och ork tog jag mig ca 4,5 km. Inte nöjd alls. Men whatever liksom? NU: sova!
Viktoria Westin
Jag har också ett sånt pannband, haha!
Svar:
Lina Berglund Noréus
Trackback